risresor

Så, i fredags efter vi hade haft lektion på morgonen var det dags för oss att bege oss ut på äventyr. Vi slängde i oss lunch och mötte sedan upp våra tre kinesiska guider som skulle följa med oss. En av dem var minst sagt lite stressad och jag tror att han hann säga ”hurry up”, ”lets go” och ”come on” cirka 200 gånger innan vi ens kommit fram till tuktuksen som vi skulle ta till metron. Vi hann som tur var med tåget som skulle ta oss till Emei. När vi kom fram så tog vi en buss upp till berget och skulle därifrån ta oss till hotellet där vi skulle spendera natten.

 

Vår guide, eller E som han kallades då han inte kommit på ett bra engelskt namn än, hade väl kanske inte helt bra koll på vart hotellet låg men vi började vandra uppför berget. När vi hade gått uppför i kanske 20 minuter så frågar han en gammal dam om vägen, och hon börjar skratta. Det visade sig att vi var på ”fel” sida berget, så för att komma till hotellet var vi helt enkelt tvungna att gå över hela berget för att komma fram. Så med lite mindre glada miner vandrade vi uppför trappor, nedför trappor, uppför trappor och tillsist nedför igen. En ganska rolig händelse som lättade upp stämningen var i alla fall när vi kom till en väldigt brant trappa nedför och Jessica som går i täten säger att alla får gå försiktigt för att det var väldigt halt. Men då Jeddie tydligen inte lever som hon lär var det hon som helt plötsligt (i ett något oklart försök att ta av sig sin tjocktröja) tappade balansen och ger ifrån sig ett skrik och fötterna försvinner under henne. För oss som gick bredvid var detta såklart väldigt kul då hon viftade med armarna för att få tag på någon att klamra sig fast vid, och när hon inte lyckades med det så flög hon ner skrattandes och skrikandes samtidigt. Som tur var klarade hon sig med blåmärken och smutsiga kläder, men gjorde helt klart helgens enda och roligaste vurpa.

När vi efter mycket om och men kom fram till hotellet (som senare visade sig ligga ungefär 5 minuter från där vi startade vandringen…) så var rummen verkligen en glad överraskning. Superfina och vi tjejer fick superfin utsikt medans Mattias fick kika ut på en bergvägg. Efter maten så avslutade vi kvällen med lite musik och prat. Men det var tidig sänggång som gällde då det var uppstigning 06.30 på lördagsmorgonen.

Lördagen startade som sagt 06.30 med nudlar och stekt ägg. Vissa hade lättare än andra att få i sig så mycket mat så pass tidigt på morgonen ska väl tilläggas. Sen så blev vi skjutsade ner till bussen som vi skulle ta upp i berget. En och en halv timme senare var vi halvvägs upp på berget och skulle därifrån ta ”cable-cars” upp på toppen. Vissa uppskattade det mer än andra, jag kanske inte var en av dem som upplevde det som det mest trevliga vi gjort stod snällt och tittade på det vackra golvet i den lilla hytten medan de andra njöt av utsikten påväg upp. Väl uppe så var utsikten verkligen fantastisk. Vi fotade massor, kollade på alla människor och på den stora buddhan som står där uppe. Efter nån timme så tog vi oss ner igen, denna gång i en ännu mindre ”cable-car”. Efter bussresan så var det dags för oss att äntligen få äta lunch för att sedan bege oss till Leshan Giant Buddha.